Först och främst, helt underbart att få köra ihop med ett sådant här fint gäng och vi gjorde det riktigt bra. Från att vi haft 6 träningar ihop och alla lyckats med målet vara med på minst 2. Kanske hade varit önskvärt att vi tränat mer ihop för vi är ett riktigt gott gäng, fina kamrater helt enkelt.
Tillbaka till Halvan, blåsten var ett stort problem och det är ett vedertaget problem, 15-18 sekundmeter i ansiktet första 6-7 milen säger en del. Trots att vi ropar till varandra så är det som blåsten klyver kommunikationen, och det är en nöt att knäcka. Det var en svår runda på många sätt, helt klart annorlunda för min del. Med facit i hand så skulle vi ha startat något tidigare med vår stora grupp, alldeles för mycket folk på banan och med den tuffa vinden och svårigheterna att höra varandra i vinden så blev det riktigt tufft. Rundan blev en riktig genomkörare iallafall och vi lärde oss mycket. En grej som jag blev imponerad av var när Andreas vurpade, Alla stannade och inväntade hur gör vi nu, och det enligt målet, vi stannar och struntar i målet utan lägger fokus på något helt annat, en kamrat. Där är en grej som vi måste ha med oss att det kan ta energi från gruppen när något likt Andreas händer ( har varit med om detta tidigare) och det är svårt att ta igen den energin. Vissa kan ta det hårdare än andra att se en kamrat drabbas av en olycka. Det kan även skapa hybris när laget ska jaga igen tappad tid och det är också något som kan hända när störningar inträffar på vägen till den satta målbilden.
Vidare så skötte vi det snyggt när alla fick möjligheten att säga sitt, ska vi köra alla in till mål och det var en mycket fin lagmoral att vi alla ställde oss bakom valet, vi rullar in ihop. Så gör ett lag och laget före egot.
På vilket härligt och trevligt sätt vi kom i mål sedan, och vilken go stämning vi hade i backen vid kyrkan.
Nu tog det oss 5 timmar och 9 minuter men vad gör det om det tog 4:59 eller 5:09, inte ett Smack!!! För vi är De Rödvita Dynamitgänget från Färjestaden som har Det Skoj På Hoj!